2011-12-21

En julklapp - till mäklare och banker

Fastighetsbyråns vd Lars-Erik Nykvist kallar Riksbankens räntesänkning för en "julklapp" till landets bostadsägare. Nykvist har rätt att detta kan vara en god nyhet för den som äger en bostad idag och inte har några planer på att byta. Vad Nykvist däremot inte säger är att de låga räntorna har fått bostadspriserna att skena det senaste årtiondet. Detta har varit en god nyhet för mäklarnas arvoden, då dessa sätts i procent av försäljningsvärdet. För den som skall köpa eller byta bostad är därför den låga räntan en dålig nyhet, den vinst som en lägre ränta innebär kommer att ätas upp av lånet till den nya bostaden istället blir desto högre.

För bankerna framstod den låga räntan till en början säkert som en otrevlig nyhet. De låga räntorna gjorde dock att fler fick råd att köpa en bostad, vilket ökade efterfrågan på bostadsmarknaden med följden att priserna gick upp. Bankernas nya uppfinning "amorteringsfria lån" fick samma efterfrågan att öka ännu mer. Priserna följde såklart genast efter, och således även storleken på de lån bostadsköparna behövde ta för att kunna vinna budgivningarna. Bankernas vinster på lånen minskade därför inte av den låga räntan, snarare tvärtom.

När Riksbanken nu sänker räntan så verkar dock bankerna denna gång inte vilja följa efter. Kanske har de fått kalla fötter av hur bostadspriserna just nu i skuldkrisens spår sjunker. Istället planerar de att behålla vinsterna de kan göra på räntegapet för sig själva. Dessa vinster lär dock inte, för att göra en kvalificerad gissning, användas för att öka det egna kapitalet och på så sätt minska risken för samhällsfarliga bankkonkurser. Istället lär den - surprise! - användas för att öka direktörernas bonusar och utdelningen till aktieägarna.

När en lång ränta av mäklarna beskrivs som en "julklapp" till bostadsägarna så kunde de lika gärna spotta sina kunder i ansiktet. Den låga räntan är en julklapp - till mäklarna! Vad bankerna beträffar så har de finurligt utvecklat verktyg för att tjäna storkovan på bostadsägarna, alldeles oavsett om räntan är låg eller hög. Priset för detta är en lånebubbla som, då den spricker, kan ta hela Sveriges ekonomi med sig ned i avgrunden.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Exp

2011-12-19

"Konkursen regeringens fel"

Socialdemokraternas hemsida kan man läsa Juholts analys av Saabkonkursen:

"Regeringen har ett ansvar för att ge det svenska näringslivet goda förutsättningar att hantera den allt hårdare globala konkurrensen. Många andra länders regeringar har varit betydligt mer intresserade av att söka konstruktiva lösningar i samverkan med fordonsindustrin".

Att solochvåraren Victor Muller inte lyckades göra Saab lönsamt förvånar nog ingen. Mer intressant är att varken Wallenbergarna eller GM heller lyckades, och att Saab i praktiken varit dödsdömt under flera år. Likväl antyder Juholt att regeringen borde använt de svenska skattebetalarnas pengar för att hålla Saab vid liv ännu en tid.

Juholts formuleringar om "konstruktiva lösningar" är såklart vaga, vilket knappast förvånar då man betänker vilka massiva insatser som hade krävts för att göra Saab till ett lönsamt företag. De konstruktiva lösningarna i andra länder har i allmänhet handlat om att använda skattepengar till att ge relativt välbeställda medborgare massiva subventioner på nya bilar, mot att de skrotar sina fullt fungerande gamla. Detta massiva resursslöseri har man sedan lanserat som en "miljöåtgärd", för att ytterligare förolämpa sina skattebetalares intelligens.

Verkligheten är att det finns en enorm överetablering på bilmarknaden och att, så länge staterna inte massivt subventionerar onödiga och miljöskadliga bilinköp, så kommer många fler bilmärken att gå i konkurs framöver. De som kommer klara sig bäst är de med stora volymer eller exklusiva produkter. Saab föll inte under någon av dessa kategorier.

Juholt kanske tar hem en och annan poäng i Trollhättan med den här sortens uttalanden. Men om han menar allvar med vad han säger så visar han att hans omdömde när det kommer till medborgarnas skattemedel bara har försämrats sedan den tid då han unnade sig 80 000 kr om året i bostadsbidrag.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, GP1, GP2, GP3, GP4, GP5, GP6,

2011-12-18

Waidelich är ekonomiskt tondöv

Samtidigt som Juholt nu avslutar sin förlåt-mig-turné framträder hans sidekick Tommy Waidelich i SVT:s Agenda. Grundproblemet i eurozonen är enligt Waidelichs analys inte en gigantisk skuldsättning, banker med stor exponering mot Grekland och Italien eller budgetfiffel och brott mot konvergenskriterierna. Nej, grundproblemet i eurozonen förklarar Waidelich för svenska folket i direktsänd TV, är en för låg tillväxt.

Skuldkrisen å sin sida är i Waidelichs världsbild en följd av finanskrisen, och det faktum att de gigantiska underskotten i Grekland och Italien byggdes upp långt före 2008 har uppenbarligen ingenting med saken att göra. Det faktum att till exempel Spaniens problem orsakades av överhettning efter en lång period av hög tillväxt har tydligen också gått Waidelich förbi.

Socialdemokraterna nöjer sig alltså inte med att ha en partiledare som dragit partiet i fördärvet. De har uppenbarligen också en finansministerkandidat som inte har en susning om vad dagens djupa och farliga kris beror på. Låt oss alla hoppas på att duon Juholt/Waidelich har sänts till politisk slutförvaring i god tid före Socialdemokraterna övertar den svenska regeringsmakten igen.

SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4

Vägra vara bankens kassako!

Aktiva sparare har i år i stor utsträckning flytt aktiefonderna. Den stora majoriteten av fondsparare är dock passiva som låter sina besparingar fortsätta krympa i värde. I de fall dessa sparare ändå tar kontakt med banken så rekommenderar banken dem ofta att ha "is i magen" och att de rentav borde passa på att öka sina innehav, nu när det är billigt att köpa.

Bankerna lever gott på dessa passiva sparare. De behöver inte jobba för hårt för att ha kvar dem som kunder, tvärtom kan de fortsätta mjölka dem på fondavgifter mot att de i gengäld spelar bort deras pengar. Den genomsnittliga bankkunden känner sig inte tillräckligt insatt i frågan för att bilda sig en egen uppfattning, och litar på bankernas försäkringar om att fonderna på "lång sikt" (ord som de kvartalskapitalistiska bankerna älskar att använda sig av gentemot sina kunder, men inte internt) kommer att vara en lysande investering.

I själva verket får din bankkontakt provision på att lura på dig de usla fonderna, fondförvaltarna fortsätter att göra jättevinster i form av fondavgifter, trots att värdet på fonderna går ned, och bankdirektörerna kan fortsätta att ta ut groteska bonusar. Mest talande av allt är att bank- och fondfolket själva har sålt av sina egna fonder för länge sedan. De tycker risken är alldeles för hög.

Om du är rädd om dina pengar så sälj dina börsfonder idag, och sätt istället in dem på ett räntebärande konto. På detta sätt säkrar du inte bara dina besparingar, du bidrar också till en värld där fondförvaltare inte längre kan tjäna lika mycket pengar på att spela bort dina besparingar.

Ingen ser elefanten i rummet

Världen 2012: EU-kritiska röster oroar sig för att demokratin skall bli skuldkrisbekämpningens första offer. I skuggan av valfusket i Ryssland sjunker en av de oljeplattformar som dagens Ryssland är helt beroende av. En gruva för sällsynta jordartsmetaller skall öppnas i Gränna, som man hoppar kunna täcka EU:s behov i 60 år.

Världen 2012: Det finns en elefant i rummet. Det finns sanningar som är för hemska för att vara sanna. Sanningar som alla därför väljer att inte se. Bristande handlingskraft i eurozonen idag kommer definitivt att göra demokratin till, om inte det första så det största, offret imorgon. Framtidens ryssar kommer finna att sina oljeplattformar stå över borrhål ned till uttorkade källor. Produktionen i gruvan i Gränna kommer, om EU börjar gå över till de lysdiodslampor och vindkraftverk den är tänkt att möjliggöra, öka exponentiellt under några år. Därefter kommer fyndigheten, på långt färre än 60 år, ha blivit uttömd, och vi är tillbaka på ruta noll igen.

Världen 2012: Miljöpartiets opinionssiffror är högre än någonsin. Samtidigt har partiet lagt sig i den bekväma politiska mittfåran, skrotat tillväxtkritiken och reducerat miljöpolitiken till krav på järnvägsutbyggnad.

Världen 2012: Eliten ser elefanten i rummet. Riskkapitalisterna gör allt för att ända till de sjunkande fondernas bittra slut kunna mjölka de grundlurade spararna på förvaltningsavgifter, pengar som de själva inte för en sekund överväger att investera på börsen. Med aggressiv telefonförsäljning skall försäljningen av blufftjänster och totalt onödiga plastprodukter hållas igång ännu en tid, så att krigskassan kan fyllas på. Till och med oppositionsledaren, som så gärna vill framställa sig som ett vänsteralternativ och fotfolkets vän blir avslöjad med att mjölka skattebetalarna på pengar.

De som har kört bilen fram till stupet har hela tiden försäkrat oss som sitter i baksätet att vägen framåt fortsätter mot det förlovade framtidslandet. Nu är de på väg att hoppa ur bilen, och de har redan försäkrat sig om att vår gemensamma resekassa följer med dem ut.

2011-12-17

USA - som en komet på väg in i solen

Att Obama och hans politiska motståndare lyckats träffa en kompromiss om budgeten i det annars så politiskt låsta Washington kan framstå som ett positivt tecken. Ideologisk låsning är dock inte den enda anledningen till oviljan att kompromissa. En minst lika viktig orsak politiker som sätter sina egna karriärer och omval framför medborgarnas och de framtida generationernas bästa. Kompromissen kommer därför inte innehålla många av de svårsmälta åtgärder som skulle behövas för en budget i balans

Tvärtom kommer budgeten att innebära ännu ett budgetår med ett gigantiskt underskott. Det kommer många fina ord om en budget i balans från både republikaner och demokrater, men sanningen är att för varje 100 dollar som USA idag gör av med måste 40 lånas. Sanningen är att USA:s statsskuld i år har nått 100 procent, en ökning med cirka 40 procentenheter sedan år 2000. Och sanningen är att utsikten för att den politikerna i Washington i en nära framtid skall kunna enas om att göra något åt problemet är noll.

Att budgeten innehåller en förlängning av skattesänkningarna, inte för att Obama tvingats till det som en del av kompromissen, utan för att det med hans egna ord är "viktigt" med en förlängning säger en del om den amerikanska självinsikten. DN skriver idag om en komet som överlevde en flygning genom solens atmosfär. Kanske hoppas "eliten" i Washington på att USA skall klara av att utföra samma trick. Personligen är jag inte lika övertygad.

Pensionsförvaltaren har i alla fall garanterat sin egen ålderdom

Hela pensionssystemet bygger på en förmodan att börsens värde kommer att stiga kraftigt i all evighet. Genom att pengar investeras på börsen idag så kommer samma pengar ha förräntats kraftigt när det är din tur att bli pensionär, och du kommer att få en bekväm och behaglig ålderdom, med tid och råd att resa och skämma bort barnbarnen.

Problemet är bara att det inte någonstans står skrivet i sten att börsens värde kommer att stiga i all evighet. Att detta ändå i ett par århundraden av mänsklighetens historia varit fallet har berott på en hög tillväxt, som världen haft den goda tillgången på billig olja att tacka för. Och under den senare delen av denna era har pensionsförvaltarnas krav på höga avkastningar börsvärden har också gjort mängder av människor i västvärlden arbetslösa, eftersom lönsamma företag har flyttat sina fabriker till Kina för att bli ännu mer lönsamma. Och trots tillväxt, flyttade fabriker och ett rikligt flöde av krediter har börsen varit en usel investering de senaste 20 åren.

Samtidigt så härjar kreditkriserna i världen, en stor del av västvärldens länder - inklusive USA - är på väg mot konkurs, och utsikten för total finansiell kollaps börjar bli skrämmande påtaglig. Och samtidigt är produktionen av den olja som har varit tillväxtens bränsle på väg nå sin topp, samtidigt som behovet av samma olja bara stiger.

Den som räknar med att om 20, 30 eller 40 år kunna få en generös pension löper en stor risk att bli grymt besviken. Och som det inte vore illa nog att vi är på väg att bli rejält blåsta i det pyramidspel pensionssystemet utgör, så är de naiva pensionsspararna big business för pensionförvaltarna. En enskild kunds sparande kan vara en källa till en halv miljon kronor i de förvaltningsavgifter pensionsförvaltarna tar ut för att spela bort våra pengar på börsen. Multiplicera det med några miljoner svenskar, och... pensionsionsförvaltaren har åtminstone garanterat sin egen ålderdom.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

2011-12-15

Ibland straffar sig den grisiga utrikespolitiken

Man skall kanske inte ha alltför stora illusioner kring vad som har hänt i Libyen. Väst hade inga större problem med att göra affärer med landet under Khadaffis senare år, det fanns såklart motiv bakom Libyeninsatsen som i första hand inte var altruistiska och den allians som störtade Khadaffi är allt annat än perfekta.

Likväl så var störtandet av Khadaffi ett stort steg i rätt riktning och västs val att stödja rebellerna var helt riktigt. Att Libyen nu favoriserar Europa när det är dags att teckna de nya kontrakten är en rejäl käftsmäll för de ryska och kinesiska ljusskygga företag och makthavare som hade räknat med att få tjäna storkovan i landet.

Moskva och Peking har en lång tradition av att hålla diktatorer under armarna och för det allra mesta så kommer de inte bara undan med det, utan stärker också sina intressen. Den här gången straffade det sig dock rejält.

Att låna ut 100 miljarder till en missbrukare

Riksbankschefen Stefan Ingves vill 100 miljarder kronor till IMF för krisbekämpning i eurozonen. Ingves poängterar att det mest vanliga är att det man lånar ut tenderar att bli mycket mindre än själva lånelöftet och försöker lugna skattebetalarna med att lånerisken är mycket låg och att det gagnar Sverige att delta i samarbetet.

Vad man här vi åstadkomma är att lösa eurozonens problem - orsakade av en skenande skuldsättning - genom att låna ut ännu mer pengar till dess krisande medlemsländer. Om det till äventyrs skulle bli så att ökad skuldsättning inte löser eurozonens problem med för stor skuldsättning så finns en stor risk för en finansiell härdsmälta. En sådan skulle dra både stater, banker, grannländer och IMF med sig ned i avgrunden.

Totalt vill IMF skrapa ihop 1800 miljarder kronor. Eftersom få idag är villiga att låna ut dessa pengar och eftersom den politiska viljan i eurozonen att genomföra de svårsmälta åtgärder som faktiskt skulle kunna lösa krisen är i princip obefintlig, så förefaller mig Ingves syn på de 100 miljardernas framtid lite väl optimistisk. Mer sannolikt är att hela beloppet kommer gå rätt ned i det stora svarta hål som euroländernas underskott utgör, och på så sätt skjuta upp krachen något år till priset av att den blir ännu värre när den väl kommer. Den dagen kan Sverige se sig i stjärnorna efter de 100 miljarderna. Inte direkt vad jag skulle kalla för en "mycket låg" lånerisk.

DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6

2011-12-14

Önsketänkande på såväl toppmöten som börser

Efter några dagar av optimism efter toppmötet som - återigen - var "sista chansen att rädda euron" är marknadens förtroende nu som bortblåst. Låter det bekant? Det borde det göra, för det är så det har varit varenda gång.

Det märkliga är inte att marknaden genomskådar EU:s ihåliga försök till krishantering. Det märkliga är det varje gång tar börserna några dagar att förstå att några vaga löften om "brandväggar", räddningsfonder och budgetdisciplin inte gör någonting åt det grundläggande problemet, nämligen de enorma skulderna.

Myten om det självständiga tänkandet

Professor emeritus Gunnar Törnqvist hävdar att begreppet kreativitet har blivit urvattnat. Med hans egna ord, många yrkesgrupper utnyttjar att kreativitet blivit ett inneord och hävdar att just det som de håller på med är särskilt kreativt och nyskapande. I själva verket blandar alltför många samman att vara kreativ med att vara produktiv.

Törnqvist har såklart helt rätt. Samhället har odlat myten om kreativiteten och det självständiga tänkandet länge nu, men det handlar för det mesta bara om just myter. Skolorna säger sig vilja undvika korvstoppning och istället uppmuntra till självständigt tänkande, men det är rätt svar på frågor av typen "vilket år föddes August Strindberg?" och "hur exakt lyder citatet längst ned på sidan 23" som ger höga betyg på proven. När det kommer till kritan är det utantillkunskaperna som premieras.

Arbetsgivarna påstår sig också söka kreativa och självständigt tänkande personer i sina platsannonser. Självständigt tänkande arbetstagare är dock ofta det sista en arbetsgivare vill ha. I regel vill chefer att de anställda gör som de blir tillsagda, inte säger emot och håller sina egna idéer för sig själva. Det är micromanagement och undergivna anställda i slavuniform - kostym och slips - som gäller. Alla fina ord som hävdar någonting annat är floskler.

Folkpartiets skygglappar

Jag är för ett EU-medlemskap. Jag tycker om Europatanken. Jag skulle, för den delen, gärna se en europeisk statsbildning, trots att denna tanke är någonting som den svenska vänstern på regelbunden basis men av något oklar anledning använder som skräckexempel, och som lika ofta av högern på lika oklara grunder slentrianmässigt utmålas som absurd.

Jag var också för en gemensam europeisk valuta. Euron är en utmärkt idé på många sätt, inte minst på det mentala planet då den bidrar till att förstärka den europeiska identiteten. Men euron gick mot katastrof i samma stund som länder som Grekland tilläts gå med, trots att de i all praktisk bemärkelse inte uppfyllde konvergenskraven. Och euron gick mot undergång i allt snabbare takt i samma stund som Tyskland och Frankrike började ignorera stabilitetspakten, och därmed gav övriga medlemsstater grönt ljus att göra samma sak.

Allt detta var inte uppenbart då folkomröstningen skedde, men det är med all önskvärd tydlighet uppenbart idag. Det uppenbara sättet att rädda euron är att samtliga medlemsländer med början nu balanserar sina budgetar, och harmoniserar den ekonomiska politiken så att inflation, löneutveckling och så vidare håller jämn takt. Detta lär inte ske, så låt oss så på de övriga tre alternativen.
  1. De mest krisdrabbade länderna går ur euron.
  2. De skötsamma länderna går ur euron.
  3. Europeiska centralbanken börjar låna ut pengar till medlemsstaterna, det vill säga det som vanligtvis kallas för att "trycka pengar".
Alternativ 2 gör ett svenskt medlemskap meningslöst från första början. Alternativ 3 kommer rädda Grekland och Italien på bekostnad av en hög inflation i hela eurozonen, som kommer att undergräva Tyskland och kraftigt minska värdet på tyskarnas sparpengar. Detsamma skulle såklart också gälla för svenskarnas sparpengar om Sverige var medlem, vilket gör ett EMU-medlemskap till ett minst sagt oattraktivt alternativ. Återstår således alternativ 1.

Alternativ 1 skulle göra euron till en stabil och hållbar valuta. Tyvärr skulle den också leda till att Greklands och Italiens nytryckta valutor skulle falla som stenar, vilket i sin tur skulle göra deras statsskulder (som fortfarande till största del skulle räknas i euro) avsevärt större än idag. Detta skulle definitivt leda till inställda betalningar och att eurozonens banker skulle falla som dominobrickor. Detta skulle tvinga staterna att gå in och garantera bankkundernas pengar, vilket skulle sluta med att de idag skötsamma staternas statsskulder och underskott skulle öka dramatiskt och försätta även dessa i en grekisk situation.

Detta förutsatt att de över huvud taget får låna de pengar som behövs för att garantera bankkundernas pengar, vilket är allt annat än självklart. Ett kanske lika eller mer sannolikt scenario är att ingen kommer vilja låta dem pengar och alla löften om bankgarantier går upp i rök. Och även om de svenska bankerna skulle klara sig undan så skulle alla våra exportmarknader gå in i en avgrundsdjup recession som skulle föra den svenska arbetslösheten till aldrig tidigare skådade nivåer.

Alternativ 1 skulle drabba Sverige ungefär lika illa oavsett om vi var medlemmar i euron eller inte. Detta kan måhända vara ett argument för att gå med, men som ett litet land i en stor valutaunion kommer vi ha väldigt lite att säga till om i valet mellan alternativ 1 och alternativ 3. Om alternativ 3 blir verklighet - och det är min gissning att det i slutändan är precis detta som kommer att ske - så kommer Sverige att komma långt mycket lindrigare undan av att stå utanför euron.

Detta är inte rocket science. Detta är i grund och botten inte ens några nyheter. Detta är i själva verket rätt uppenbart för var och en som studerar situationen utan skygglappar. Folkpartiet däremot, har uppenbarligen skygglapparna på, vilket handlar om rent önsketänkande från deras sida. Jag hade sovit mycket bättre på nätterna om jag hade kunnat hänge mig åt samma sorts önsketänkande, men verkligheten är alldeles för påtaglig och hemsk för det.

Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte är euron som är det bakomliggande problemet, den har bara förvärrat det. Det bakomliggande problemet är att banker har kunnat låna ut mängder av pengar till Grekland och Italien och fått behålla alla vinster så länge det hela gått bra. Nu när det inte gör det längre är det emellertid inte bankerna eller deras aktieägare som förutsätts ta förlusterna, utan medborgarna i de länder de är registrerade i. Detta är läxan som alla måst ha lärt sig till nästa gång. Låt oss bara hoppas att det blir en nästa gång.

SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4

2011-12-12

Juholt gör det igen

Håkan Juholt har idag varit på besök i Trollhättan, där han passade på att ge regeringen skulden för Saabkrisen genom att beskylla densamma för att ha "talat ned varumärket", det vill säga inte satsat skattepengar i företaget. Regeringens agerande i början av krisen kan, enligt Juholts djuplodande analys, ha skadat Saabs möjligheter att överleva. Att Saab har varit konkursfärdigt i årtionden och endast överlevt genom att först Wallenberg och sedan GM tillförde miljard efter miljard till det blödande företaget har såklart ingenting med saken att göra.

Som grädde på moset kommenterade Juholt idag också en opinionsundersökning i vilken Socialdemokraterna hamnar mer än tio procentenheter bakom Moderaterna med att "vore det valresultatet hade jag blivit tillfrågad om jag ville bli statsminister". Allting frid och fröjd inom Socialdemokraterna, således.

Wiehe kan inte släppa sitt kära Kuba

Mikael Wiehe fick häromveckan kritik av KDU:s ordförande Aron Modig för en sångtext. Sångens text innehöll ett antal referenser som "galgar på torg", "huvuden i en korg" och liknande våldsamma antydningar, som en kommentar till skuldkrisen.

Utan att sympatisera särskilt mycket med Wiehes världsbild så kan jag här direkt säga att jag vid ett flertal tillfällen känt något liknande inför människor som till exempel Björn Wahlroos, som stolt basunerar hur de tar enorma risker med Sveriges ekonomiska framtid som insats för en fet bonus skull. Således vore jag en hycklare om jag instämde i kritiken mot Wiehes sångtext, och eftersom jag så gott det går försöker undvika att göra mig skyldig till den sortens hyckleri så tänker jag inte göra det heller.

När Wiehe nu svarar på kritiken så kan jag emellertid inte längre hålla tyst. Wiehe svarar att "det handlar om vreden mot kapitalismen" (no shit!), fortsätter med en utläggning som likställer protesterna i Grekland med protesterna i Tunisien och förklarar att de har precis samma orsak. Efter en kort utläggning om detta fortsätter Wiehe raskt till en lång utläggning i sin riktiga hjärtefråga, nämligen Kuba!

Kuba är förvisso inte en demokrati, skriver Wiehe, i alla fall inte i västeuropeisk parlamentarisk mening. Med detta vill Wiehe ha sagt att Kuba egentligen visst är en demokrati, bara inte i den imperialistiska västliga betydelsen av ordet. Wiehe fortsätter sedan med att sätta Kuba i relation till Pinochets Chile, ungefär som att ett diktatur skulle uppväga en annan. Och sedan kommer han med sitt favoritargument, som återkommer i en form eller annan varje gång han uttalar sig om Kuba:

Detta måste man se för att förstå den oerhörda lockelse som Kuba utgör för hundratals miljoner människor i Latinamerika och övriga delar av världen. För dem blir denna – relativa – välfärd som finns på Kuba en ouppnåelig dröm jämfört med deras egen tillvaro.

"Den oerhörda lockelse" som Kuba enligt Wiehe utgör för sydamerikaner finns måhända på ett konceptuellt, revolutionsromatiskt plan. Realiteten är att inga båtar med hoppfulla latinamerikaner styr mot Kuba. Mängder med båtar fulla av desillusionerade kubaner lämnar dock i en strid ström Kuba med destination - USA. Mängder med andra latinamerikaner tar sig varje dag in i USA via Mexiko. Det krävs ingen större verklighetsförankring för att förstå att det är USA och inte Kuba som utgör en "oerhörd lockelse för hundratals miljoner människor i Latinamerika och övriga delar av världen". Detta är uppenbarligen en verklighetsförankring som Mikael Wiehe saknar.

Offentlighetsprincipen och integriteten

Med ett telefonsamtal till Skatteverket kan vem som helst ta reda på ditt personnummer. Med dessa 10 siffror kan någon som ogillar dig enkelt göra livet rejält surt för dig. Därtill så är det inte bara ditt personnummer som är offentligt utan också din inkomst, din adress, ditt körkortsfoto med mera.

Detta är en konsekvens av offentlighetsprincipen, vars välmenande syfte är att skydda dina demokratiska rättigheter. I praktiken är det hela tyvärr snarare en guldgruva för bedragare, för kriminella som vill hota vittnen inför rättegångar och för den delen också för skandaljournalister. Gemensamt för alla dessa grupper är att såvida du inte är en (självmant) offentlig person, så är dessa uppgifter ingenting de har någonting som helst med att göra. Att myndigheter gladeligen och kostnadsfritt likväll tillhandahåller dem till vem som helst är ett hån mot din personliga integritet.

2011-12-11

Sverige kan bli nästa Irland

Irland gick på kort tid från att vara en "keltisk tiger" till att vara ett land i djup recession med rekordhög arbetslösthet, djupa underskott och med enorm statsskuld, efter att den irländska staten fick ta över ansvaret för landets kollapsade banker. Sverige å sin sida är EU:s mönsterelev med balanserad budget och ett konjunktursläge som gör många andra europeiska länder gröna av avundsjuka.

Sverige är också ett land med en av unionens största banksektorer, mätt per capita. De svenska bankerna har investerat stort i Baltikum, vilket sånär höll på att dra Swedbank i fördärvet under finanskrisens första fas. När alla hade pustat ut och blåst faran över så gick plötsligt rysk oligarks baltiska banker omkull och... nu är vi där igen.

Baltikum surrar just nu av rykten om en nära förestående Swedbankkollaps och oroliga sparare står i kö för att ta ut sina besparingar. Enligt rykten så är också Nordea och SEB drabbade, och det spelar inte så stor roll om dessa rykten är sanna eller ej, för så fort folk börjar tro dem så kommer även dessa bankers kunder börja tömma sina bankkonton. Och eftersom banker i vår moderna värld inte behöver mer kapital än vad som räcker för att betala ut en bråkdel av kundernas pengar så kan denna sorts rykten knäcka en bank fort.

Om Swedbank eller någon av de andra svenska bankerna faller så kommer de svenska skattebetalarna få gå in och rädda dagen för lånade pengar, och fortare än någon riktigt förstod vad som hände så har EU:s mönsterelev Sverige blivit nästa Irland.

Allt detta för att en handfull banktoppar skulle få en riktigt fet bonus skull. Bonusar som de kan leva gott för livet ut, även efter att de banker de arbetade för har gått omkull och Sverige har sjunkit ned i ett bottenlöst skuldträsk. Huruvida detta är en rimlig ordning kan ju var och en ta en rejäl funderare på...

Massiv rysk-kinesisk propagandaseger

Att Nobels fredspris är ett skämt bör ha blivit uppenbart för alla när Barack Obama utsågs till pristagare. Kineserna vill dock inte vara sämre, utan instiftade - som svar på att den kinesiske dissidenten Liu Xiaobo till Pekingdiktaturens stora förtret fick priset - ett eget pris. Snabbt som ögat uppfann propagandaministeriet Konfucius fredspris, och utsåg den Pekingvänlige taiwanesiske före detta premiärministern Lien Chan till 2010 års medaljör.

I år var det den valfuskande diktatorn Vladimir Putins tur att få priset. Som motivering till den ärorika utmärkelsen anges att den fridfulle och heroiske Putin har "ökat Rysslands militära och politiska status" och krossat "antiregeringstrupperna i Tjetjenien". Härmed har inte bara Putin tagit hem en massiv propagandaseger utan Kina har också fått sitt eget Nobelpris med all den prestige detta innebär. Snyggt jobbat!

Låt inte klimatet få störa julstämningen

Å ena sidan, skriver tidningarna, står vi inför sämre tider där tillväxtprognoserna är usla och många riskerar bli av med sina jobb eller att få fortsätta gå utan. Å andra sidan, skriver samma tidningar, är resultatet av klimatmötet tomma ord som inte förbinder någon till något, och vi förfasas lite till mans över olje- och flygbolagens fortsatta härjningar.

Well, här kommer några bombnedslag for everyone concerned:

Det är vi som förstör miljön när vi jagar tillväxt och lösningar på skuldkrisen som skall möjliggöra densamma. Det är vi som förstör miljön när vi tar bilen till jobbet istället för att cykla eller åka kollektivt. Det är vi som förstör miljön när vi flyger till exotiska destinationer på vår semester. Det är vi som förstör miljön när vi shoppar kubikmetervis av onödigt krimskrams och kinesiska blinkande blyleksaker för att arrangera den bästa julen någonsin, och för att traditionsenligt slå ännu ett försäljningsrekord i julhandeln, utan att tänka på vad denna utveckling egentligen innebär.

Vi kan inte sätta vårt hopp till att politikerna skall lösa problemet åt oss om vi inte ställer krav på politikerna att lösa problemet. Vi kan inte sätta vårt hopp till att politikerna skall lösa problemet åt oss om vi, när det kommer till kritan, tycker att löneförhöjningar, billiga flygresor, den senaste iPhone-modellen, karavaner av stillastående bilar på tomgång med en passagerare i varje och berg av julklappar är viktigare.

Vore det inte skönt att istället säga, nu har vi en bra standard, låt oss nöja oss med den och från och med nu ta ut alla effektiviseringar i minskad arbetstid istället för höjd lön och tillväxt? Och om inte, hur tror du att en ständigt ökande julklappstillverkning, ett ständigt ökande flygresande eller en ständigt ökande energiförbrukning skall kunna upprätthållas när vi bränt upp all olja och allt kol? Vindkraft och etanol från all världens jordbruksmark kommer inte räcka till att upprätthålla den standarden vi har vant oss vid då, var så säker.

2011-12-10

Finansminister avslöjad som struts - börsen rasar

Minns ni Baghdad Bob? Han var informationsminister i Irak under den amerikanska invasionen av landet, och levererade varje dag svavelosande rapporter om hur Iraks armé pulvriserade den amerikanska. Det vill säga, varje dags tills den pulvriserade amerikanska armén intog Baghdad.

En annan minister, närmare bestämt Tysklands finansminister, säger nu att eurokrisen efter veckans toppmöte är löst och att allting är bra igen. Signaturen Kendan lyckas mer träffsäkert än någon annan kommentera detta uttalande med hjälp av endast fyra ord:



SvD1, DN, DN2, DN3

2011-12-08

Mötet som inte löste krisen

Europa sätter nu sitt hopp till att kvällens toppmöte mellan EU:s ledare skall rädda euron och ekonomin. För det första skall ett beslut tas om att stärka EU:s räddningsfond - well, vi har hört det förut. Räddningsfonden har "förstärkts" flera gånger redan, i regel genom att uppfinna pengar som egentligen inte finns. Realiteten är att såväl Tyskland, Frankrike och EU i sin helhet riskerar sänkta kreditbetyg och så har börjat få problem med att låna upp pengar. Ett beslut om att förstärka räddningsfonden kommer inte att trolla bort denna realitet, och därmed inte heller trolla fram de pengar som räddningsfonden skall förstärkas med.

Vidare skall kontrollen av medlemsländernas budgetar skärpas, vilket hade varit ett utmärkt förslag om det kommit för tio år sedan. Idag däremot bevakar media och marknad samma budgetar som hökar, och glädjekalkyler blir genomskådade direkt. Italien och Grekland har fått teknokratregeringar (redan kontrollerade av tyska experter) vars enda uppgift är att försöka balansera budgetarna, men statsskulderna fortsätter att öka ändå. Om medlemsländerna ändå bryter mot reglerna så skall de bestraffas - med dryga böter! Det är ingen särskilt långsökt gissning att de kommer att behöva låna ännu mer pengar för att kunna betala dessa böter, vilket knappast lär minska deras underskott...

För att sammanfatta det hela, EU hoppas på att några fattade beslut på kvällens möte skall få krisen att försvinna. Frågan om hur skulderna skall betalas finns däremot inte på agendan, vilket innebär att Europas kris imorgon kommer vara lika djup som den är idag.

Det finns såklart en lösning, nämligen att krisländerna omedelbart (det vill säga inte på ett antal års optimistisk sikt) minskar sina utgifter till en nivå som understiger intäkterna, och börjar amortera istället för att låna. Resultatet kommer såklart inte bli någon dans på rosor, men det kommer bli oändligt mycket bättre än alternativet. Att som idag hoppas på att någon framtida mirakulös och massiv tillväxt i krisländerna skall lösa problemet är ingenting annat än önskedrömmar.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, Exp1, Exp2

Juholt backar - rätt in i betongväggen

Juholt backar nu från det lätt verklighetsfrånvända förslaget om hundraprocentig mobiltäckning. Är det någon mer än jag som drabbas av déjà vu?


Under tiden som Juholt backar gör hans parti samma sak. Uttrycket "tänka efter före" gör sig påmint...

Källor: SVT, DN, Expressen, Dagens Industri, LOTidningen, Aftonbladet

2011-12-07

Juholts fjärilsdans

"Jag kommer likt boxaren Muhammad Ali, min ungdomsidol, att fortsätta att dansa som en fjäril och sticka som ett bi", säger Håkan Juholt i en intervju.

Många som följt Juholts partiledarkarriär har säkert undrat vad han egentligen håller på med. Nu har vi svaret, han har helt enkelt bara försökt att dansa som en fjäril. Som genom ett trollslag faller plötsligt alla bitarna på plats...


Juholt dansar fjärilsdansen med sina glasögon

2011-12-02

72 = 100 - 28

En opinionsmätning visar att 72 procent av svenskarna anser att Håkan Juholt är ett sänke för Socialdemokraterna. Återstår alltså 28 procent.

Det är inte utan att man undrar hur dessa 28 procent resonerar. Anser de kanske att Socialdemokraternas opinionsras inte beror på Juholt? Det kanske är Thomas Östros som orkestrerat det hela? Har de måhända varit kidnappade av utomjordingar de senaste månaderna, och missat hela Cirkus Juholt?

Eller kan det kanske vara så att det rör sig om människor som inte kan skilja på sak och person? Människor som, helt enkelt, med en ryggmärgsreflex tolkar frågan "tycker du ditt X är ett sänke för parti Y" som "ogillar du parti Y", och svarar därefter?

De säger inte vad de menar och menar inte vad de säger

Björn Rosengren har har gjort det igen - ännu en gång har han sagt sitt hjärtas mening då han trodde att ingen spelade in. Juholt måste gå sade den före detta ministern i veckan i samband med en intervju med två journaliststudenter. Ett skämt, avfärdar han nu det hela.

Samtidigt säger sig sig Sven-Erik Österberg vara "trött på att misstolkas", när hans och Östros envisa vägran att uttala förtroende för Juholt tolkas som att de inte har förtroende för Juholt.

När Socialdemokraterna inte säger vad de menar och inte menar vad de säger har de inte bara ett partiledarproblem, de har ett kommunikationsproblem också. Ordet "statsbärande" börjar kännas väldigt avlägset...