2012-10-16

Blåst på 500 spänn till

Myndighetsfloran har i praktiken ökat, inte minskat, under den borgerliga regeringen skriver Henrik R S Olsson i ett debattinlägg på SvD idag.

Myndigheternas personalkostnad har till exempel, justerat för inflation, ökat med mer än fem miljarder sedan 2006. Det motsvarar över en femhundralapp per svensk och år, mer än så om vi bara räknar in de personer som betalar skatt. Samtidigt har myndigheternas samlade lokalkostnader också ökat kraftigt.

Det inte speciellt långsökt att utgå från att många av dessa myndigheter skulle kunna läggas ned utan att medborgarna märkte någonting alls. När underlättades ditt liv till exempel av Statens medieråd senast? Det finns många personer som lever gott på dina skattepengar, särskilt om de är staligt anställda med alla de förmåner detta innebär. Frågan är bara varför du skall behöva betala för det.

Vinster i välfärden har blivit en het potatis, inte minst inom socialdemokratin och LO. Frågan är bara varför man samtidigt är så ovillig att se problemen med dödkött inom statsförvaltningen. Om samtliga myndigheter som de facto inte tillför skattebetalarna någonting skulle läggas ned är det säkerligen inte bara nämnda femhundralapp, utan många tusenlappar per skattebetalare och år, som finns att spara.

Dessa kan man låta världens högst beskattade skattebetalarna behålla, man kan använda dem till förbättrad sjukvård och man kan använda dem till höjda lärarlöner. Att istället bara slösa bort dem är inte försvarligt på något vis.



På temat missbruk av skattemedel kan vi idag också läsa om hur Försäkringskassan efter en granskning funnit att fusket med personliga assistenter är långt mycket mer omfattande än man hittills trott. För att citera Svante Borg, ansvarig för Försäkringskassans kontroll: "Inte ens i min vildaste fantasi hade jag trott att vi skulle se denna sörja som vi nu hittar under de stenar som vi vänder på".

Detta säger också en del om våra myndigheter. Att fusk förekommer i en bransch där liten kontroll av de påstådda behoven görs, där en enda brukare ofta tilldelas många heltidsanställda personliga assistenter, där miljonerna rullar utan att någon tycks reagera, och där inga problem finns för anhöriga att starta assistansbolag vilka utför de de aktuella tjänsterna, kommer såklart det massiva fusket som ett brev på posten. Att inte inse detta är värre än naivt, det är tjänstefel.

Bara det faktum att vissa brukares kostnader för personliga assistenter rörde sig om miljonbelopp per år, och att fyra personer eller fler var heltidssysselsatta i verksamheten, borde ha få någon att reagera långt innan några pengar började betalas ut. Att något assistentbehov i flera dylika fall överhuvudtaget inte förelåg gör det hela ännu mer obegripligt.
DN1, DN2, SvD1