Redan första veckan på polishögskolan tutar Rikspolisens Karl Wallin i aspiranterna att vad de än gör, så framför aldrig någon som helst poliskritik till media.
Polisen ser såklart inte på media med blida ögon. Media har fräckheten att granska den låga uppklarningsgrad som så länge har präglat polisens verksamhet. De granskar hur polisen stjäl, de upplyser allmänheten om hur polisen skjuter ihjäl hundar, de berättar om hur polisen överlåter åt brottsoffer att själva betala för att få brotten utredda, och de granskar hur poliser så gott som alltid frias för de brott de själva har begått.
Poliskåren har blivit bekväm med att busköra i trafiken, sätta på blåljuset då en störande rödljuskorsning kommer mellan dem och munkhaket, eller att med myndig stämma påminna allmänheten om sin makt genom att fråga oskyldiga helgfirare på stan "hur står det till här då?". När polisens låga effektivitet ifrågasätts i media friserar de sin statistik genom att registrera ett enda uppklarat brott som 10 990 stycken. Och när de inte förmår lösa våldtäkter och mord börjar de i allt högre utsträckning kalla in folk i mängder för DNA-testning enligt devisen "skyldig tills motsatsen bevisats".
Jag hoppas att media fortsätter att granska de dåliga attityder som präglar den svenska poliskåren. Med lite tur kommer poliskåren också - trots Karl Wallins förmaningar - att även framöver rymma tillräckligt många ärliga och rakryggade individer för att grova oegentligheter skall kunna läcka ut till media.
DN1,
DN2,
SR1,
SR2,
SR3,
SR4,
Ab
