"Facebook måste börja ta ansvar för hatet", skriver vänsterpartisterna Barbro Sörman och Kerstin Burman i en debattartikel på SvD. De beskriver hur såväl rastiska som misogyna åsikter frodas på Facebook, vilket säkert är helt rätt i sak. Själv upplever jag det inte som ett problem eftersom jag inte aktivt valt att följa de utpekade grupperna och eftersom ingen jag känner gör det heller. Vad jag däremot ofta får se är inlägg från gruppen "Vita kränkta män".
Vita kränkta män är en Facebookgrupp som skapats av artikelförfattarnas partikamrat Kawa Zolfagary, och har i frågor om invandring, sexlagstiftning och konstruerade könsneutrala pronomen valt att lyfta fram de lägsta debattinlägg man kunnat hitta, och på ett skickligt och effektivt sätt utmålat dessa som representativa för alla som inte delar en relativt liten grupp på vänsterkantens åsikter. Vita kränkta män må hyllas av stora delar av journalistkollektivet, men som Fredrik Krohnman och Sakine Madon så väl beskriver i sin debattartikel "Varning för troll" har dess innhåll ofta urartat i ren vuxenmobbning. Gruppen har till exempel deltagit i en hatisk hetskampanj mot debattören Pär Ström som, efter att den eskalerat till regelrätta hot, fick Ström att avbryta sitt offentliga engagemang i debatten.
Om Vita kränkta män säger Sörman och Burman emellertid inte ett ord. De beklagar sig istället över att det i "USA finns en oerhört starkt skyddad yttrandefrihet" och framstället de rasistiska och misogyna diskussioner som förs på Facebook som ett stort problem, trots att dessa knappast borde nå någon som inte själv valt att delta eller har "vänner" som gör det. Att däremot en stor andel av Facebookmedlemmarna dagligen fått följa de av Vänsterpartiet och journalistkåren godkända hatkampanjerna mot Pär Ström tycks de däremot inte se som ett problem.
