2015-02-15

En dryg månad var allt som krävdes för att glömma

Att gårdagens händelser i Köpenhamn inträffade just den här veckan är onekligen lite iögonfallande, åtminstone från den svenska ankdammens låga horisont sett.

Det hade inte gått särskilt många veckor sedan terrordådet mot Charlie Hebdo, men vi hade redan glömt alla de högtidliga ord vi uttalade då. "Je suis Charlie" sade Aftonbladet skenheligt då, bara för att i veckan medelst dataintrång inleda en klappjakt på oliktänkande.

Efter terrorn i Paris uppmärksammade vi den antisemitism som drabbar franska judar, vi skämdes över de siffror som visade att allt fler europeiska judar utvandrar till Israel för att de inte längre känner sig säkra i vår världsdel. Det tog oss emellertid inte särskilt lång tid att glömma vad Niklas Orrenius hade skrivit i sina båda kusliga reportage från Frankrike. I veckan valde vi istället att dreva mot Ebba Busch Thor för att hon hade visat den israeliska försvarsmakten sitt stöd.

Och då – Köpenhamn.

Under den dryga månad som hade gått sedan Paris hade vi hunnit glömma det högtidliga stöd vi då uttalade för yttrandefriheten. Under den dryga månad som hade gått sedan Paris hade vi hunnit glömma de europeiska judarnas belägenhet. Under den dryga månad som hade gått sedan Paris hade Alice Bah Kuhnke hunnit med att rulla ut röda mattan för Fatima Doubakil, en debattör som envist försvarat en av de terrorister som planerade en massaker på Jyllands-Postens redaktion som hämnd för de Muhammedkarikatyrer tidningen hade publicerat.

En dryg månad var allt som krävdes för att glömma.

En moderat riksdagsman antydde idag att den svenska regeringens reaktion på dåden i Köpenhamn hade varit mer rakryggad om det fortfarande varit Reinfeldt och Bildt som förde Sveriges talan. Man behöver inte gå särskilt långt tillbaka för att finna svaret.

När Lars Vilks först tecknade sin rondellhund valde Fredrik Reinfeldt att bjuda in de diktaturer som krävde blasfemilagar i Sveriges ambassadörer till samtal. I riksdagen valde man därefter att fira "Arabförbundets dag", ett spektakel som innebar att man bjöd in samma diktaturens talesmän till Helgeandsholmen för att spy galla över den svenska grundlagen och kräva inskränkningar i yttrandefriheten. När Daesh därefter satte ett pris på Lars Vilks huvud avböjde både Reinfeldt och Bildt att kommentera. När en sverigedemokrat blev misshandlad var Reinfeldts kommentar att sverigedemokrater "inte ska bli förvånade om sådant händer".

Det svenska etablissemanget har inte förmått ta avstånd från annan extremism än den som kommit från höger. Så sent som idag antydde författaren Thomas Tidholm att det inträffade delvis var Lars Vilks eget fel. Glidningarna har pågått länge, det har hetat att yttrandefriheten skall användas med försiktighet, att vi skall undvika att provocera i onödan. Att terroristerna i såväl Paris som Köpenhamn inte bara valde att ge sig på yttrandefriheten, utan därtill också passade på att kallblodigt mörda judar, väljer man helt att bortse från.

Det svenska rapporteringen avslöjar den naivitet som fortfarande genomsyrar den svenska debatten. "Kommer det bli en ökad hotbild även mot Sverige?", frågade en programledare i Expressens TV-sändning en kommentator. Man vill inte ta till sig att det var en svensk som var den tilltänkta måltavlan, även om det var danskar som fick betala priset. Man tycks inte förstå att vad som hände igår var ett attentat riktat mot den svenska demokratin lika mycket som mot den danska.

Kommer även detta dåd vara bortglömt om en månad? Kommer regeringen snart fortsätta stryka islamister medhårs? Kommer kvällstidningarna snart återuppta sitt korståg mot yttrandefriheten? Förmodligen. Men kanske har någonting ändå förändrats. Den här gången tycks reaktionen utanför den bubbla i vilken regeringskansliet och tidningsredaktionerna verkar gå betydligt djupare. Kanske är åsiktskorridorens allt mer genomruttna väggar på väg att rämna av trycket.

Läs även:
Motpol
Anybody's Place
Den sjätte mannen
Bubbavel

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6, Sk7, Sk8, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, NSk6, NSk7, NSk8, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, LT6, LT7, LT8, LT9, SMP1, SMP2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, Ex1, Ex2, Ab1, Ab2, Ab3, SR1