Whiskyn Hälges etikett "riktar sig särskilt till barn och ungdomar och är inte förenlig med kravet på särskild måttfullhet". Detta hävdar den så kallade Konsumentombudsmannen, som vill att etiketten i fråga skall stoppas.
Detta är långtifrån första gången försäljare av alkoholhaltiga drycker drabbats av problem i Sverige på grund av sina produkters grafiska profil. Tidigare har bland annat ölet The Trooper ("element av krig, vapen eller aggressivitet") och danska Lust ("klar koppling till sexualitet") stoppats, just för sina etiketters skull.
Det finns väldigt mycket att säga om den paternalism som genomsyrar företeelsen i fråga och det vore väldigt enkelt att göra sig lustig över askgrå byråkrater som tror att den urtrista serien Hälge riktar sig till barn och ungdomar. I det aktuella fallet är det emellertid någonting helt annat som skaver.
Till skillnad från i fallen med The Trooper och Lust är det denna gång inte det statliga alkoholmonopolet som har drabbats av etikettsrelaterad moralpanik. I stället är det den så kallade Konsumentombudsmannen som driver frågan, vilket gör just detta utslag av etikettmoralism ännu mer anmärkningsvärt än vanligt av två anledningar.
Den första är att ämbetet i fråga just har titeln "Konsumentombudsmannen", vilket tydligt signalerar att det är konsumenternas intressen den som innehar ämbetet har att försvara. Den andra är att den så kallade Konsumentombudsmannen enligt egen utsago inte bara driver "konsumenternas intressen gentemot företag", utan dessutom gör detta "självständigt".
I fallet med whiskyetiketten blir det dock uppenbart att den så kallade Konsumentombudsmannen inte är konsumenternas ombud, utan statens. De högtidliga utfästelserna om självständighet till trots är det den restriktiva alkohollagstiftningen och det kvävande svenska förmynderiet man ser det som sitt uppdrag att försvara.
Det högtravande namnet till trots är man inte ett ombud för konsumenterna. Man är ett ombud för makten och ett ombud för små men inflytelserika särintressen med nära kopplingar till makten. De konsumenter vilkas intressen man påstår sig driva ser man i själva verket som idioter som för sin egen skull måste skyddas från sig själva.
DN1,
SvD1,
GP1
